Burt's Bees Beeswax Lip Balm

När det kommer till läppbalsam är jag faktiskt ganska petig. Eftersom jag använder läppbalsam ofta, och delar av det oundvikligen hamnar i munnen, vill jag att det ska ha ett så naturligt innehåll som möjligt samtidigt som det återfuktar ordentligt. Burt's Bees Beeswax Lip Balm består av 100% naturliga ingredienser som utöver bivax är fullpackat med mjukgörande och vårdande oljor som faktiskt återfuktar på riktigt. Till skillnad från vanliga läppbalsam innehåller Burt's Bees ämnen som faktiskt tillför fukt, och inte bara lägger sig uppepå och mjukgör för stunden. Om jag applicerar det på kvällen är det fortfarande kvar på morgonen efter. Det tycker jag är en riktigt bra indikation på kvalité, speciellt med tanke på att det bara kostar 39:-.
 
Jag har originalet med doft av pepparmint och varianten med lila kork som innehåller acaibär. Båda är ofärgade och blir inte glansiga på läpparna. Favoriten är helt klart originalet, pepparminten kyler härligt och doftar riktigt friskt. Första gången jag använde det kändes det lite som att jag lade på tandkräm med tanke på doften, men nu är det just den rena känslan som gör att jag gillar det. Originalversionen är dessutom lite fastare i konsistensen, vilket jag faktiskt föredrar. Jag upplever att det tack vare formulan återfuktar snäppet bättre och håller läpparna mjuka längre.
 
Det enda jag saknar är solskyddsfaktor och en helt ekologisk utformning. Hade den fyllt dessa kriterier hade det varit en fullpoängare.
 
4/5
 
 

The Body Shop Lightening Touch

I mitt inlägg om vardagsfavoriter kunde man skymta den här lilla pennan. När det kommer till concealers testar jag gärna nya produkter, men ett undantag som jag ofta kommer tillbaka till är The Body Shops Lightening Touch 03 - en svagt gultonad highlighter/concealer med lätt täckgrad som ger ett återfuktat intryck utan att för den delen upplevas som glansig eller oljig. Huden ser fortfarande ut som hud, vilket jag tycker är avgörande hos en concealer, speciellt om den används runt ögonområdet. Dessutom doftar den helt fantastiskt!
 
För att få fram produkt skruvar man i botten, och concealern "pressas" fram i stråna. Penselapplikatorn är mjuk och smidig, men känns inte helt hygienisk eftersom den är svår att hålla ren utan att vatten rinner in i tuben. Dessutom tycker jag att den är lite i det dyraste laget för det lilla innehållet. Trots detta köper jag den om och om igen, för den blir verkligen jättefin väl på huden och är otroligt lättarbetad tack vare formulan. Söker du däremot något med högre täckgrad bör du kanske kika på något annat.
 
Finns här för 185:-/3ml
 
 
 

Att odla cantaloupe: uppföljning

 
Som du kanske minns planterade jag nätmelonkärnor för ett tag sedan, utifrån två olika metoder. Då skrev jag att det endast var en av metoderna som gav resultat, vilket var den där jag lät kärnorna bilda groddar i vatten för att sedan planteras. Tja, man kan väl säga att den andra metoden, där jag lufttorkade kärnorna och sedan satte dem i jord, blev ett överraskningsmoment. Jag fortsatte vattna trots att inget hände, och det dröjde lite längre, men tids nog började jättemånga små blad sticka upp ur jorden där också. Så himla roligt!
 
Men först kikar vi på de kärnor jag först lade i vatten. Minispaljén jag gjorde kom verkligen till nytta, för jisses vad det har växt! Plantorna har både breddat sig ordentligt och skjutit i höjden, och bladen har blivit stora och fjuniga på undersidan. Stjälkarna är ganska rangliga, så jag rekommenderar verkligen att stötta upp dem med något.
 
Det här är resultatet av de kärnor som jag torkade och sedan satte i jord. Till en början bodde alla kärnor i den avklippta mjölkkartongen längst ner till höger, men eftersom det blev ont om plats när de började växa flyttade jag över några till glassbägare som jag målat svarta och satte resten i vanliga plastmuggar. Detta är inte alla, några har jag gett bort och några råkade jag tråkigt nog bränna i solen. Jag kan även tillägga att jag tog hälften av en melons kärnor var till de två olika metoderna, och från de i vatten blev resultatet bara de som sitter i spaljén. Av de kärnorna jag torkade planterade jag kanske hälften, och fick fram de på bilden ovan. Även om det gick snabbare med vattenmetoden är det helt klart torka/ner i jord-metoden som gett flest plantor.
 
Men så kommer jag till frågan - hur gör jag nu? Hittills har de stått inomhus i ett soligt fönster. Jag vet att så länge de står inomhus, och inte får hjälp av bin, behöver de pollineras "manuellt". Hur nu det går till. Om du som läser har kunskap kring melonodling får du mer än gärna lämna en kommentar med tips!
 
 
 

Mikrofiber

Mikrofiber är ett frottéliknande tyg, men som till skillnad från vanliga handdukar är betydligt mjukare och därmed skonsammare mot hud och hår. Vad som gör mikrofiber till ett smart alternativ just när det gäller sminkborttagning och hårtorkning är att fibrerna i duken absorberar smuts och vatten, till skillnad från andra material som mer eller mindre sprider runt det. Just dessa kommer från märket Laura, som jag har köpt på Gekås och Rusta, och kostar nästan ingenting. Dock tror jag att Rusta har slutat sälja dem, men vilket märke du köper är egentligen oviktigt.
 
FÖR SMINKBORTTAGNING:
Eftersom man endast behöver vatten ihop med mikrofiber man kan totalt skippa removers i sin rengöringsrutin, vilket är extra smart för dig med känslig hy som lätt reagerar på produkter. En produkt färre minskar såklart risken att huden ska reagera negativt och medföra krångel hos en hy som lätt säger ifrån. Sitter sminket hårt brukar jag komplettera med ett micellärt vatten, och då fuktar jag helt enkelt en mikrofiberpad/-duk med micellärt vatten istället för vanligt vatten. Jag använder både pads och dukar, lite beroende på användningssyfte. Padsen är perfekta för att tvätta bort t.ex. ansiktsmasker medan dukarna är bra till både sminkborttagning och att torka ansiktet efteråt (med två separata, såklart).
 
Vad jag gillar med den här rengöringsmetoden är att huden verkligen känns ren efteråt, utan att för den delen bli stram eller upplevas som torr. När jag drar en bomullspad med ansiktsvatten över ansiktet efteråt finns det inte ett spår av sminkrester kvar. Dessutom är det lättare att komma åt överallt, t.ex. om man sminkar ner över käklinjen för att jämna ut foundation. Jag tycker ofta att det är svårt att tvätta just där, det rinner bara ner vatten i tröjan och blir aldrig riktigt rent.
 
FÖR HÅRET:
Utöver att använda mikrofiber till rengöring är det ett superbra material till att torka håret. Vanliga frottéhanddukar är grövre i texturen, och är därmed tuffare mot hårstråna. När håret dessutom är blött är hårets ytskikt extra känsligt, vilket gör det ännu viktigare att vara försiktig mot hårstråna. Som jag nämnde tidigare absorberar mikrofiber vatten bättre än vanliga handdukar, vilket snabbar på torktiden för håret. Handduken på bilden ovan är en så kallad hårturban - en otroligt smart grej, speciellt för oss med långt hår. Man placerar den helt enkelt över huvudet med knappen i nacken, snurrar in håret i duken och trär i knappen i snöret i änden. Utöver att den absorberar mer vatten sitter den också på plats bättre än vanliga handdukar, just tack vare knappen som låser fast hela handduken. Heja!
 
Den enda nackdelen med mikrofiber är att det behöver tvättas ofta, för efter bara en sminkborttagningsomgång blir duken/padsen skitiga. Mitt tips är därför att skaffa många dukar för att alltid ha en ren tillhands. De brukar vara ganska billiga. Och kom ihåg! Tvätta dem utan sköljmedel, för sköljmedel "täpper till" den uppsugande funktionen i mikrofibern.
 
 

Micellärt vatten: Garnier vs L'Oréal

Ett micellärt vatten är en typ av rengöringsprodukt som gör det superenkelt att tvätta bort smink. Fukta bara en bomullspad, svep över ansiktet och de micellära partiklarna absorberar smuts och makeup likt en magnet. Vad som gör det extra fiffigt är att vattnet inte behöver tvättas bort, även om jag alltid följer upp med en vanlig rengöring eller scrub efteråt. Eftersom micellära vatten är milda, och ofta fria från alkohol och parfymer, funkar de till de flesta hudtyper.
 
Nyligen släppte Garnier sitt Micellar Cleansing Water i Sverige, och eftersom jag bara har hört bra saker om det tidigare bestämde jag mig för att jämföra det med vad jag använt innan, vilket är L'Oréals Sublime Soft Pure Micellar Cleansing Water.
 
Garnier ägs av L'Oréal, vilket märks av ganska tydligt här. Det komiska i detta är att innehållsförteckningen nästintill är identisk hos de båda produkterna. Den enda skillnaden är att en ingrediens har bytt plats i ordningen, annars är innehållet exakt samma.
 
Jämför man storlek och pris innehåller Garnier 400ml och kostar 69:- jämfört med L'Oreals halverade innehåll för 75:-. Därför blir det ganska självklart vilken jag kommer fortsätta köpa i framtiden, speciellt med tanke på att det går åt ganska mycket produkt vid varje rengöring. Utöver storleks- och prisskillnaden skiljer sig förpackningen något. Korken på L'Oréals flaska gör innehållet svårdoserat, för öppningen är för stor och vätskan hamnar överallt. Dessutom läcker korken efter ett tag. Garniers kork sitter bättre på och doseringen är lättare att styra.
 
Sammanfattningsvis vinner Garnier den här omgången!
 
 
 

DIY // sammanfattning från kategorin

Här kommer en liten sammanfattning från delar av min DIY-kategori! Vill du komma till respektive inlägg och se hur jag gjort, är det bara att klicka på den understrukna texten under bilden. Vill du se ännu mer DIY kan du klicka här. Jag är nog extra fäst vid grytunderlägget av klädnypor och minispaljén av grillpinnar. Vilka DIY-pyssel nedan gillar du bäst?
 
Måla ett rutmönster på en IKEA-pall
 
Träbestick med dip dye // Knyt en miniampel av äggskal och sytråd
 
 
 
Måla om dina terrakottakrukor // Klipp till en egen pianogirlang
 
 
Knyt en nyckelring av läderband och träkulor
 
 
 
 
 
 
 

Essie - Spin The Bottle

Förra våren släppte Essie, som vanligt, en tillfällig nagellackskollektion. Ur kollektionen "Spin The Bottle" köpte jag en flaska med samma namn, som jag verkligen fastnade för. Lika mycket som jag älskade färgen, ville jag inte fästa mig vid det för mycket eftersom jag inte skulle kunna köpa den igen. Trodde jag! Du kan gissa om jag blev glad när jag upptäckte att spin the bottle numer ingår i Essies ordinarie sortiment. Nagellacksfantasten inom mig jublar!

 
Till skillnad från limo-scene (som jag skrev om häromdagen) är spin the bottle ett krämlack med fulltäckning, är inte lika ljustonat och saknar den där tydliga hinten av rosa. Det unika med den här nyansen är att det inte spelar någon roll om jag är vinterljus eller sommarbrun - färgen kompletterar ändå min hudton. Vissa nudelack kan se helknasiga ut på mig om undertonen slår fel. Jag totalälskar detta lack och är så glad att jag inte behöver snåla med det längre. Den enda minuset är att det krävs tre lager för att få fulltäckning, men när man väl når dit är färgen magisk. Lagren torkar ändå relativt snabbt, så det rör mig inte så mycket.
 
På bilderna i det här inlägget har lacket suttit i tre dagar, och har lite, lite släpp på vänster pekfinger. Baslacket jag använde är Depends Foundation Ridgefiller (recension här) och topplacket är, som alltid, från SecheVite.
 
 

IsaDora Twist-Up Matt Lips

Enda sedan IsaDora lanserade sina Twist-Up Matt Lips har jag varit nyfiken på att testa dem. Dessa vridbara stift ska ge sammetslena, matta läppar med en krämig och mjuk känsla samt ge en intensiv färg med extra lång hållbarhet. Den här typen av produkt, som skruvas upp, brukar jag se som en hybrid mellan stift och penna. Något som gör mig extra glad är att just dessa är helt doftfria!
 
 
50 Naked. Det första jag lägger märke till är den fantastiska pigmenteringen. Även om 50 Naked är en neutral och lättburen färg är formulan heltäckande. Kanon för dig som vill jämna ut din egen läppfärg, men ge en hint av färg och få ett matt resultat. Dock skulle jag inte vilja kalla den för helmatt (den är absolut inte glossy) men stiftet innehåller små, små varmtonade skimmerpartiklar. Detta syns inte på läpparna, utan bidrar snarare till att läpparna ser återfuktade ut. Texturen påminner lite om Nyx soft matte lip cream: trots den matta formulan känns den lite, lite smörig på läpparna, som att den ligger utanpå och inte riktigt vill bita tag. Däremot är jag väldigt glad att se en nude-nyans som inte drar för mycket åt varken beige eller blekrosa. 
 

60 Orange Pop. Åh, jag hoppas verkligen att din skärm plockar upp färgen på denna. Letar du efter en matt, knallig orange läpprodukt behöver du inte leta längre. Även om 50 Naked är riktigt fint pigmenterad är det ändå 60 Orange Pop som imponerar mest när det gäller pigmentering. Den är verkligen galet fullpackad med färg! Ett drag och färgen fyller ut helt otroligt jämnt och enkelt. Kombinationen matt + orange kan kanske kännas lite skrämmande, speciellt om man har lite torrare läppar, men trots den matta formulan fångas knappt några torra partier upp och resultatet blir nästintill felfritt. Jämfört med 50 Naked är denna behagligare på läpparna och jag får inte alls samma glidiga känsla. Det i kombination med den doftfria formulan gör att jag nästan glömmer att den sitter på läpparna. I min bok är det ett riktigt bra betyg!
 
 
Detta är ett pressutskick
 
 

IsaDora Twist-Up Matt Lips

Enda sedan IsaDora lanserade sina Twist-Up Matt Lips har jag varit nyfiken på att testa dem. Dessa vridbara stift ska ge sammetslena, matta läppar med en krämig och mjuk känsla samt ge en intensiv färg med extra lång hållbarhet. Den här typen av produkt, som skruvas upp, brukar jag se som en hybrid mellan stift och penna. Något som gör mig extra glad är att just dessa är helt doftfria!
 
 
50 Naked. Det första jag lägger märke till är den fantastiska pigmenteringen. Även om 50 Naked är en neutral och lättburen färg är formulan heltäckande. Kanon för dig som vill jämna ut din egen läppfärg, men ge en hint av färg och få ett matt resultat. Dock skulle jag inte vilja kalla den för helmatt (den är absolut inte glossy) men stiftet innehåller små, små varmtonade skimmerpartiklar. Detta syns inte på läpparna, utan bidrar snarare till att läpparna ser återfuktade ut. Texturen påminner lite om Nyx soft matte lip cream: trots den matta formulan känns den lite, lite smörig på läpparna, som att den ligger utanpå och inte riktigt vill bita tag. Däremot är jag väldigt glad att se en nude-nyans som inte drar för mycket åt varken beige eller blekrosa. 
 

60 Orange Pop. Åh, jag hoppas verkligen att din skärm plockar upp färgen på denna. Letar du efter en matt, knallig orange läpprodukt behöver du inte leta längre. Även om 50 Naked är riktigt fint pigmenterad är det ändå 60 Orange Pop som imponerar mest när det gäller pigmentering. Den är verkligen galet fullpackad med färg! Ett drag och färgen fyller ut helt otroligt jämnt och enkelt. Kombinationen matt + orange kan kanske kännas lite skrämmande, speciellt om man har lite torrare läppar, men trots den matta formulan fångas knappt några torra partier upp och resultatet blir nästintill felfritt. Jämfört med 50 Naked är denna behagligare på läpparna och jag får inte alls samma glidiga känsla. Det i kombination med den doftfria formulan gör att jag nästan glömmer att den sitter på läpparna. I min bok är det ett riktigt bra betyg!
 
 
Detta är ett pressutskick
 
 

DIY // gör en skål av rabarberblad

Den här lilla rabarberskålen ligger i skrivandets stund i spillror på min köksbänk </3. Jag tänkte ändå dela med mig av hur jag gjort den ifall någon av er vill skapa (och förhoppningsvis inte ha sönder) en likadan. 2012 gjöt jag en liknande skål men med mönster från ett jättestort rabarberblad. Då använde jag betong och armerade med hönsnät, vilket var roligt men klurigt...

 

... så nu, tre år senare, ville jag göra en till skål, men mindre i storlek och helst inte lika komplicerat och tidskrävande. När jag sedan hittade ett recept på en lera som endast bestod av tre ingredienser satte jag igång.

 
Receptet till leran består alltså endast av tre ingredienser, som man med stor sannolikhet redan har hemma. Utöver själva leran behöver du även ett mindre rabarberblad, sand eller smågrus, en plastpåse och lite tejp.
 
Recept till leran:
1/2dl majsstärkelse (maizena)
1dl bikarbonat
3/4dl vatten
 
Eftersom jag inte hade tillräckligt med bikarbonat kompletterade jag med bakpulver, men trots det tyckte jag att det blev en väldigt liten mängd totalt, och kände att det inte skulle räcka för att täcka bladet. Därför höftade jag och hällde i lite mer av allt, men mitt tips är att vara mer noggrann och hålla sig till samma proportioner som ovan. Jag tror att det var just bristen på noggrannhet (och kanske bakpulvret) som gjorde att min lera inte fick samma hållberhet och därför fick små sprickor. Hur som helst! Blanda ihop allt i en kastrull och värm på svag värme, det ska absolut inte koka. Är konsistensen som tapetklister är leran snart klar, och innan du tar av kastrullen från plattan ska konsistensen vara ungefär som pepparkakskristyr. Kom ihåg att röra hela tiden för att jobba fram fyllighet i degen och förhindra att det klumpar sig. Addera lite mer maizena om det känns för löst. När du nått rätt konsistens, häll över leran i en skål med en bit fuktat hushållspapper över och låt svalna - men inte stelna!
 
Under tiden som leran svalnar kan du förbereda den form du vill ha på skålen. Fyll en påse med sand eller smågrus och forma den till den form du önskar med hjälp av tejp. Prova att placera ut bladet över påsen för att se så du får det djup du önskar. Man kan även lägga bladet direkt på en sandhög, men jag tycker att den här metoden är smidigare och ger lite mer kontroll på formen. Jag ville få mer höjd på sanden för att skålen inte skulle bli så platt, vilket den lätt blir om man låter sanden ligga löst och forma sig själv.
 
När du är nöjd med formen på påsen, och leran har svalnat, är det dags att forma skålen. Om leran känns för lös kan du tillsätta mer maizena och arbeta in den tills leran får en smidig och lättarbetad textur. Tänk dig texturen av en mjölmättad bulldeg. Placera bladet över sandhögen med nerverna uppåt, och tryck ut leran så att hela bladet täcks. Följ formen på bladets kanter och försök trycka ut leran så jämnt som möjligt så att den blir jämntjock överallt.
 
En sak som är lätt att glömma är att forma en upphöjning på mitten, så att skålen får något plant att stå på. Här passade jag även på att rista in datum, det kan vara kul att komma ihåg när man gjorde den!
 
Låt den torka, åtminstone över natten, och pilla sedan försiktigt bort bladet från den färdiga skålen. Klart!
 
Det roliga med att använda just rabarberblad istället för färdiga gjutformer är att ingen skål blir den andra lik, att alla får sitt unika mönster. Men som sagt, var noggrann när du mäter upp, eller använd helt enkelt en annan typ av lera. Speciellt om du planerar att ha skålen utomhus, då tror jag inte att just det här receptet lämpar sig. Oavsett vilken typ av lera du använder är resten av stegen samma som ovan. Good luck!
 

:(

DIY // gör en skål av rabarberblad

Den här lilla rabarberskålen ligger i skrivandets stund i spillror på min köksbänk </3. Jag tänkte ändå dela med mig av hur jag gjort den ifall någon av er vill skapa (och förhoppningsvis inte ha sönder) en likadan. 2012 gjöt jag en liknande skål men med mönster från ett jättestort rabarberblad. Då använde jag betong och armerade med hönsnät, vilket var roligt men klurigt...

 

... så nu, tre år senare, ville jag göra en till skål, men mindre i storlek och helst inte lika komplicerat och tidskrävande. När jag sedan hittade ett recept på en lera som endast bestod av tre ingredienser satte jag igång.

 
Receptet till leran består alltså endast av tre ingredienser, som man med stor sannolikhet redan har hemma. Utöver själva leran behöver du även ett mindre rabarberblad, sand eller smågrus, en plastpåse och lite tejp.
 
Recept till leran:
1/2dl majsstärkelse (maizena)
1dl bikarbonat
3/4dl vatten
 
Eftersom jag inte hade tillräckligt med bikarbonat kompletterade jag med bakpulver, men trots det tyckte jag att det blev en väldigt liten mängd totalt, och kände att det inte skulle räcka för att täcka bladet. Därför höftade jag och hällde i lite mer av allt, men mitt tips är att vara mer noggrann och hålla sig till samma proportioner som ovan. Jag tror att det var just bristen på noggrannhet (och kanske bakpulvret) som gjorde att min lera inte fick samma hållberhet och därför fick små sprickor. Hur som helst! Blanda ihop allt i en kastrull och värm på svag värme, det ska absolut inte koka. Är konsistensen som tapetklister är leran snart klar, och innan du tar av kastrullen från plattan ska konsistensen vara ungefär som pepparkakskristyr. Kom ihåg att röra hela tiden för att jobba fram fyllighet i degen och förhindra att det klumpar sig. Addera lite mer maizena om det känns för löst. När du nått rätt konsistens, häll över leran i en skål med en bit fuktat hushållspapper över och låt svalna - men inte stelna!
 
Under tiden som leran svalnar kan du förbereda den form du vill ha på skålen. Fyll en påse med sand eller smågrus och forma den till den form du önskar med hjälp av tejp. Prova att placera ut bladet över påsen för att se så du får det djup du önskar. Man kan även lägga bladet direkt på en sandhög, men jag tycker att den här metoden är smidigare och ger lite mer kontroll på formen. Jag ville få mer höjd på sanden för att skålen inte skulle bli så platt, vilket den lätt blir om man låter sanden ligga löst och forma sig själv.
 
När du är nöjd med formen på påsen, och leran har svalnat, är det dags att forma skålen. Om leran känns för lös kan du tillsätta mer maizena och arbeta in den tills leran får en smidig och lättarbetad textur. Tänk dig texturen av en mjölmättad bulldeg. Placera bladet över sandhögen med nerverna uppåt, och tryck ut leran så att hela bladet täcks. Följ formen på bladets kanter och försök trycka ut leran så jämnt som möjligt så att den blir jämntjock överallt.
 
En sak som är lätt att glömma är att forma en upphöjning på mitten, så att skålen får något plant att stå på. Här passade jag även på att rista in datum, det kan vara kul att komma ihåg när man gjorde den!
 
Låt den torka, åtminstone över natten, och pilla sedan försiktigt bort bladet från den färdiga skålen. Klart!
 
Det roliga med att använda just rabarberblad istället för färdiga gjutformer är att ingen skål blir den andra lik, att alla får sitt unika mönster. Men som sagt, var noggrann när du mäter upp, eller använd helt enkelt en annan typ av lera. Speciellt om du planerar att ha skålen utomhus, då tror jag inte att just det här receptet lämpar sig. Oavsett vilken typ av lera du använder är resten av stegen samma som ovan. Good luck!
 

:(