Att stamma upp elefantöra

Mitt absolut mest lästa inlägg här på bloggen är, lite otippat, hur man tar sticklingar från elefantöra. Sedan jag publicerade inlägget för några år sedan har jag fått mail, kommentarer och frågor om just elefantöra. En sådan är hur man får sin planta uppstammad.

Elefantöra, eller Pilea Peperomioides som den egentligen heter, har faktiskt en typ stam naturligt. När plantan är liten och nära jordytan syns det knappt, men medan plantan blir högre och toppen förflyttas uppåt träder en stamliknande bas fram undertill. Med tiden sker detta naturligt, men med några knep kan man öka förutsättningarna:

Ljusförhållande

Det absolut viktigaste för att elefantöra ska växa på höjden är att den lever under rätt ljus- och vattenförhållanden. Jag har märkt att mina elefantöron trivs bäst i östfönster under majoriteten av året, alternativt en bit in i rum med soliga fönster. Med andra ord: undvik direkt sol, med undantag för vintertid då de gärna står lite ljusare. Tänk på att placeringen påverkar hur mycket och ofta du behöver vattna, men en bra tumregel är en gång i veckan eller när bladen slokar. Helle mer sällan än för ofta.

Omplantering

För att elefantöron ska växa överhuvudtaget är det a och o att de planteras om. Jag har några småplantor som jag har valt att behålla i mindre krukor, och även om de håller sig fina blir de inte större än vad krukan tillåter. Plantera därför om under våren i vanlig blomjord.

rätt typ av kruka

När vi ändå talar om omplantering är det viktigt att välja en kruka med dränering, så att vatten inte samlas i botten och dränker rötterna. En kruka med hål i botten + fat eller en tät kruka + innerkruka funkar utmärkt. 

Öka krukstorlek successivt

Visst är det lockande att plantera om sitt elefantöra i en stor, fin kruka direkt, men min erfarenhet är att elefantöron trivs bäst med att öka max 2 krukstorlekar åt gången. Planterar du i en stor kruka direkt kommer plantan lägga massa energi på att utöka rotsystemet snarare än att växa på höjden. Dessutom ökar risken för övervattning eftersom rötterna inte hinner absorbera den vattenmängd jorden bär.

Rotera

Beroende på placering tenderar elefantörats blad att dra sig åt ljuset. För att undvika att alla blad inkl. stam drar åt ett håll och blir krokig kan det vara bra att vrida plantan då och då. På så vis fördelas ljuset och plantan får en jämnare form.

Plocka bort vissna blad

Jag tror det är oundvikligt att få vissna blad då och då. Om din planta får solblekta, gula eller missfärgade blad är mitt råd att plocka bort dem, de kommer inte repa sig och stjäl snarare energi från plantan. Vanligtvis är det de äldre, nedre bladen som vissnar, så att plocka bort dessa kommer dessutom bidra till att mer av stammen syns = tydligare uppstamning. 

Stötta stammen

När ditt elefantöra börjar få lite höjd kan det vara en bra idé att stötta den mot några blompinnar. Min växt är ganska tung i toppen, och behöver därför extra stöttning för att inte tippa och gå av.

Har du något bra tips på hur man får sitt elefantöra att trivas så bra som möjligt? Dela gärna med dig i kommentarerna!

Succulent Propagation: A Follow-up

Efter en vecka i de norska fjällen kom jag hem för att upptäcka hur mycket som hänt på odlingsfronten här hemma. Utöver att gurka, tomat, chili och diverse andra ätbara saker slåss om en plats i solen har jag sparat en liten, liten yta där jag för första gången provar att föröka suckulenter. HÄR kan du läsa mer om hur du börjar. Nu har det gått lite drygt 1,5 månader sedan dess, så jag tänkte att vi skulle ta en kik på vad som hänt:

 

Läs även:

HOW TO PROPAGATE SUCCULENTS

Det första du antagligen lägger märke till är att hela högersidan där Echeverian låg är borta, vilket har två förklaringar. Ena är att de rosettliknande växterna fick rotsystem som krävde mer djup, och fick därför flytta över till egna krukor ganska direkt. Den andra förklaringen är att de Echeveriablad som låg direkt på jorden helt enkelt inte tog sig. De gulnade helt och hållet, trots att de hade identiska förutsättningar sett till sol och vatten som Apsvansen (som även heter Burro's Tail) bredvid. Jag tror helt enkelt att det handlade om otur med just den typen av Echeveria, för jag har sedan dess försökt göra likadant med andra Echeveriasorter vilket har gett finare resultat.

 

 

Det andra du förhoppningsvis lägger märke till är att nästan alla blad från Apsvansen har börjat bilda egna små miniplantor. Så kul! Bladen har sakteligen börjat skrumpna ihop i takt med att både nya blad och egna rötter har stuckit ut ur ändarna. Helt ärligt hade jag inte förväntat mig att så många av dem skulle ta sig, vilket såklart gör det extra roligt, speciellt med tanke på att Apsvans tappar sina blad så himla lätt. Då är det bara att lägga dem på lite jord, vattna någon gång då och då för att tillslut få helt nya platnor.

 

Har du lyckats få fram nya plantor från suckulenter? Isåfall, vilka sorter och hur gick du tillväga?

 

 

 

Att ta sticklingar från elefantöra

För ungefär ett år sedan fick jag en liten, liten stickling av min faster från hennes elefantöra. Idag har min stickling vuxit sig så stor att den producerar egna små skott - i överflöd. Att ta skicklingar från elefantöra är egentligen så enkelt att det knappt krävs en förklaring, men jag tänkte att vi skulle ta en titt ändå.

 

Elefantöra (Pilea Peperomioides), eller parasollpilea som den också kallas, är en lättskött planta som syns öööverallt nuförtiden. Förr var den ganska svår att få tag i eftersom den enbart spreds via sticklingar, men senast häromdagen såg jag en blomhandel som hade flera stycken till salu. Min planta har gått bananas och fått en helkonstig form då jag har glömt vända på den, vilket har gjort att bladen har dragit sig mot solen och därför gjort stammen lite krokig, men jag gillar den ändå. Här bredvid en liten stickling för att se storleken.

Gör såhär:

Knipsa av de uppstickande skotten så nära stammen du kan, sätt stjälkarna i vatten och låt dem bilda små rotsystem. Byt ut vattnet då och då för att hålla rötterna rena. Sätt dem sedan i vanlig blomjord med lite lecakulor i botten för dränering. Klart klart klart!

 

Jag passade på att knipsa av dem i samband med omplantering, vilket gjorde det lättare att komma åt så nära moderplantan som möjligt. Ju längre sticklingar, desto stabilare planta och vidare rotsystem.

 

Nu är frågan vart jag ska göra av alla!

 

Muggen har jag marmorerat med nagellack, här ovan kan du se hur!

 

 

 

Succulent Propagation

Att ta skott från suckulenter är något jag har velat testa på länge, och tillslut blev det av. Detta är med andra ord första gången jag provar på att föröka suckulenter, så jag kan inte garantera att det går vägen, men jag tänkte att det kunde vara kul att visa hur jag gick tillväga för att längre fram göra en uppföljning på om det blev något av det. Sounds good?

Såhär gjorde jag:

För att föröka suckulenter verkar den vanligaste metoden vara (beroende på sort, såklart) att låta nya plantor växa ur bladen. Själva metoden är så enkel att det knappt behövs en förklaring, men jag plockade helt enkelt av de nedersta bladen från stammen, lade dem med samma sida uppåt över ett tunnt lager jord - and that's it. Tänk bara på att använda blad som ser friska ut för att öka chansen att procudera nya plantor. Dessutom ska det vara bra att vänta några dagar med att vattna så att ändarna får chans att läka.

 

Förresten, de allra minsta bladen som jag använde kom naturligtvis inte från botten av plantan, utan är sådana som ramlat av av sig själva. Det kan därför hända att de är för små för att orka slå rot. Återstår att se!

Förhoppningsvis kommer bladen tillslut bilda nya suckulenter vid roten, samtidigt som själva bladet skrumpnar ihop och förmultnar. Precis som på dessa två. Dessa hade trillat av, landat på jordytan av krukan och lyckats bilda rötter av sig själva. Det känns som en fin indikation på hur enkelt det (förhoppningsvis) kommer vara att få rot på dem.

Plantorna jag snodde små skott från: Burro's Tail och någon variant av Echeveria.