föröka suckulenter

Succulent Propagation: A Follow-up

Efter en vecka i de norska fjällen kom jag hem för att upptäcka hur mycket som hänt på odlingsfronten här hemma. Utöver att gurka, tomat, chili och diverse andra ätbara saker slåss om en plats i solen har jag sparat en liten, liten yta där jag för första gången provar att föröka suckulenter. HÄR kan du läsa mer om hur du börjar. Nu har det gått lite drygt 1,5 månader sedan dess, så jag tänkte att vi skulle ta en kik på vad som hänt:
 
Läs även:
Det första du antagligen lägger märke till är att hela högersidan där Echeverian låg är borta, vilket har två förklaringar. Ena är att de rosettliknande växterna fick rotsystem som krävde mer djup, och fick därför flytta över till egna krukor ganska direkt. Den andra förklaringen är att de Echeveriablad som låg direkt på jorden helt enkelt inte tog sig. De gulnade helt och hållet, trots att de hade identiska förutsättningar sett till sol och vatten som Apsvansen (som även heter Burro's Tail) bredvid. Jag tror helt enkelt att det handlade om otur med just den typen av Echeveria, för jag har sedan dess försökt göra likadant med andra Echeveriasorter vilket har gett finare resultat.
 
 
Det andra du förhoppningsvis lägger märke till är att nästan alla blad från Apsvansen har börjat bilda egna små miniplantor. Så kul! Bladen har sakteligen börjat skrumpna ihop i takt med att både nya blad och egna rötter har stuckit ut ur ändarna. Helt ärligt hade jag inte förväntat mig att så många av dem skulle ta sig, vilket såklart gör det extra roligt, speciellt med tanke på att Apsvans tappar sina blad så himla lätt. Då är det bara att lägga dem på lite jord, vattna någon gång då och då för att tillslut få helt nya platnor.
 
Har du lyckats få fram nya plantor från suckulenter? Isåfall, vilka sorter och hur gick du tillväga?
 
 
 

Att ta skott från Haworthia

När jag köper nya växter brukar jag hålla utkik efter de med många sidoskott snarare än de som ser allra finast ut, åtminstone när det gäller suckulenter. Anledningen till detta är att sidoskotten kan planteras över i egna krukor och på så vis bilda nya plantor. Denna Haworthia med sex sidoskott hade samma pris som en utan = fler plantor för samma pris.
När man vill få loss skott från en Haworthia kan det vara en bra idé att göra det i samband med omplantering, eftersom de ofta sitter tight inpå moderplantans rot. Det kan med andra ord bli svårt att bara plocka loss skotten när moderplantan sitter kvar i krukan.
 
Det kluriga med skotten är att det kan vara svårt att se vilka som har fått egna rötter och vilka som fortfarande är fästa vid moderplantan. Oavsett hur välutvecklade (eller ickeexisterande) rötterna är finns det fortfarande chans att få dem att växa. Har skottet ett eget rotsystem kan det planteras i jord nästan direkt, men om det har brutits loss från moderplantan måste snittet få "läka" i någon vecka innan den lilla stumpen sätts i jord, lite av samma princip som med förökning av suckulenter från blad. Även här är det bra att vänta ett par dagar med vattning så att plantan hinner vänja sig vid den nya jorden.
Efter ett par veckor ser mina skott ut såhär. Eftersom de inte sitter lika tight har både skotten och moderplantan kunnat bredda ut sig, däremot lär det dröja ett tag till innan alla har rötter stadiga nog att planteras om igen. Undertiden får de bo i små minikrukor. Minst lika fint i mina ögon!
 
 
Läs även: