skott

Att ta sticklingar från elefantöra

För ungefär ett år sedan fick jag en liten, liten stickling av min faster från hennes elefantöra. Idag har min stickling vuxit sig så stor att den producerar egna små skott - i överflöd. Att ta skicklingar från elefantöra är egentligen så enkelt att det knappt krävs en förklaring, men jag tänkte att vi skulle ta en titt ändå.
 
Elefantöra (Pilea Peperomioides), eller parasollpilea som den också kallas, är en lättskött planta som syns öööverallt nuförtiden. Förr var den ganska svår att få tag i eftersom den enbart spreds via sticklingar, men senast häromdagen såg jag en blomhandel som hade flera stycken till salu. Min planta har gått bananas och fått en helkonstig form då jag har glömt vända på den, vilket har gjort att bladen har dragit sig mot solen och därför gjort stammen lite krokig, men jag gillar den ändå. Här bredvid en liten stickling för att se storleken.
Gör såhär:
Knipsa av de uppstickande skotten så nära stammen du kan, sätt stjälkarna i vatten och låt dem bilda små rotsystem. Byt ut vattnet då och då för att hålla rötterna rena. Sätt dem sedan i vanlig blomjord med lite lecakulor i botten för dränering. Klart klart klart!
 
Jag passade på att knipsa av dem i samband med omplantering, vilket gjorde det lättare att komma åt så nära moderplantan som möjligt. Ju längre sticklingar, desto stabilare planta och vidare rotsystem.
 
Nu är frågan vart jag ska göra av alla!
 

Muggen har jag marmorerat med nagellack, här ovan kan du se hur!