Succulent Propagation: A Follow-up

Efter en vecka i de norska fjällen kom jag hem för att upptäcka hur mycket som hänt på odlingsfronten här hemma. Utöver att gurka, tomat, chili och diverse andra ätbara saker slåss om en plats i solen har jag sparat en liten, liten yta där jag för första gången provar att föröka suckulenter. HÄR kan du läsa mer om hur du börjar. Nu har det gått lite drygt 1,5 månader sedan dess, så jag tänkte att vi skulle ta en kik på vad som hänt:

 

Läs även:

HOW TO PROPAGATE SUCCULENTS

Det första du antagligen lägger märke till är att hela högersidan där Echeverian låg är borta, vilket har två förklaringar. Ena är att de rosettliknande växterna fick rotsystem som krävde mer djup, och fick därför flytta över till egna krukor ganska direkt. Den andra förklaringen är att de Echeveriablad som låg direkt på jorden helt enkelt inte tog sig. De gulnade helt och hållet, trots att de hade identiska förutsättningar sett till sol och vatten som Apsvansen (som även heter Burro's Tail) bredvid. Jag tror helt enkelt att det handlade om otur med just den typen av Echeveria, för jag har sedan dess försökt göra likadant med andra Echeveriasorter vilket har gett finare resultat.

 

 

Det andra du förhoppningsvis lägger märke till är att nästan alla blad från Apsvansen har börjat bilda egna små miniplantor. Så kul! Bladen har sakteligen börjat skrumpna ihop i takt med att både nya blad och egna rötter har stuckit ut ur ändarna. Helt ärligt hade jag inte förväntat mig att så många av dem skulle ta sig, vilket såklart gör det extra roligt, speciellt med tanke på att Apsvans tappar sina blad så himla lätt. Då är det bara att lägga dem på lite jord, vattna någon gång då och då för att tillslut få helt nya platnor.

 

Har du lyckats få fram nya plantor från suckulenter? Isåfall, vilka sorter och hur gick du tillväga?

 

 

 

Att ta sticklingar från elefantöra

För ungefär ett år sedan fick jag en liten, liten stickling av min faster från hennes elefantöra. Idag har min stickling vuxit sig så stor att den producerar egna små skott - i överflöd. Att ta skicklingar från elefantöra är egentligen så enkelt att det knappt krävs en förklaring, men jag tänkte att vi skulle ta en titt ändå.

 

Elefantöra (Pilea Peperomioides), eller parasollpilea som den också kallas, är en lättskött planta som syns öööverallt nuförtiden. Förr var den ganska svår att få tag i eftersom den enbart spreds via sticklingar, men senast häromdagen såg jag en blomhandel som hade flera stycken till salu. Min planta har gått bananas och fått en helkonstig form då jag har glömt vända på den, vilket har gjort att bladen har dragit sig mot solen och därför gjort stammen lite krokig, men jag gillar den ändå. Här bredvid en liten stickling för att se storleken.

Gör såhär:

Knipsa av de uppstickande skotten så nära stammen du kan, sätt stjälkarna i vatten och låt dem bilda små rotsystem. Byt ut vattnet då och då för att hålla rötterna rena. Sätt dem sedan i vanlig blomjord med lite lecakulor i botten för dränering. Klart klart klart!

 

Jag passade på att knipsa av dem i samband med omplantering, vilket gjorde det lättare att komma åt så nära moderplantan som möjligt. Ju längre sticklingar, desto stabilare planta och vidare rotsystem.

 

Nu är frågan vart jag ska göra av alla!

 

Muggen har jag marmorerat med nagellack, här ovan kan du se hur!