plants

Cat Safe Houseplants | 002

Många av er verkade uppskatta mitt inlägg om kattsäkra växter, därför tänkte jag att vi spinner vidare på ämnet och lyfter några fler hemmaväxter som ska vara säkra för katter. I det förra inlägget visade jag lite större plantor, men den här gången tänkte jag lyfta tre växter i lite mindre storlek. Del tre tänkte jag ägna åt suckulenter, så om du har något bra tips på kattsäkra sådana får du mer än gärna lämna en kommentar.
 
Läs först:
 
Many of you seemed to appreciate my blogpost about cat safe houseplants, therefore I thought it would be a good idea to carry on and mention a few more. In the previous blogpost I showed you plants that were on the larger side of the spectrum, but this time around I thought I would focus on plants that are slightly smaller. Part three of this little series will be dedicated to succulents, so if you have any tips on cat safe succulents you are more than welcome to leave your suggestions in the comment section below.
 
Fredsgrönska (Peperomia Obtusifolia), kanske mer känd som American Rubber Plant eller Baby Rubber Plant. Förhållandevis lättskött växt då bladen kan bära på mycket vätska.
 
American Rubber Plant (Peperomia Obtusifolia), also known as Baby Rubber Plant. A plant with relatively low maintenance since the leaves can carry plenty of water.
 
Radiatorört (Peperomia Argyreia), även kallad Watermelon Peperomia eftersom bladen liknar små vattenmeloner. Hur kul? Detta är en ny växt i min lilla samling och jag gillar den massor.
 
Watermelon Peperomia (Peperomia Argyreia). How cute is this one? The name is, of course, inspired by the watermelon-like pattern on the leaves. Super pretty. This is a new addition to my little collection and I like it alot.
 
Calathea Makoyana (Calathea Makoyana). Som jag nämnde i föregående inlägg verkar hela Calatheasläktet vara kattsäkert. Detta är en lite mindre variant med helt lila undersida.
 
Calathea Makoyana (Calathea Makoyana). As I mentioned in my previous post, the entire Calathea family seems to be cat safe. This is a slightly smaller version where the bottom is entirely purple.
 
 
 
Informationen om just dessa plantor har jag hittat via ASPCAs Poison Control, där du lätt kan söka upp om dina växter är okej eller inte (där kan du även se om dina plantor är säkra för hundar och andra djur). 


I've based all my info in this post from the ASPCA Poison Control. If you want to check if your houseplants are safe for your cat, dog or any other pet, I highly suggest you look it up on their website. Good luck!
 
 
 

Att odla Kalebass

Det här ser kanske ut som en helt vanlig gurk- eller melonplanta, men är faktiskt början till en ganska knepig sak. Jag försöker nämligen odla Kalebass för första gången - en frukt som inte huvudsakligen odlas för att ätas, utan snarare för att kunna göra skålar, vaser, instrument (!) och andra föremål av. Knepigt, eller hur? 
 
När Kalebassens frukt blir tillräckligt stor plockas den för att sedan torka inomhus. Efter det ska man alltså exempelvis kunna göra skålar av dem. Innan min mormor berättade för mig om den här frukten hade jag aldrig hört talats om den, men den har tydligen odlats i tusentals år just för sitt hårda skal. Helt ärligt är jag skeptisk till om jag kommer lyckas få fram något vettigt av den, men jag är för nyfiken för att inte testa.
 
Har du odlat Kalebass tidigare? Isåfall, hur blev resultatet?
 
 

Succulent Propagation: A Follow-up

Efter en vecka i de norska fjällen kom jag hem för att upptäcka hur mycket som hänt på odlingsfronten här hemma. Utöver att gurka, tomat, chili och diverse andra ätbara saker slåss om en plats i solen har jag sparat en liten, liten yta där jag för första gången provar att föröka suckulenter. HÄR kan du läsa mer om hur du börjar. Nu har det gått lite drygt 1,5 månader sedan dess, så jag tänkte att vi skulle ta en kik på vad som hänt:
 
Läs även:
Det första du antagligen lägger märke till är att hela högersidan där Echeverian låg är borta, vilket har två förklaringar. Ena är att de rosettliknande växterna fick rotsystem som krävde mer djup, och fick därför flytta över till egna krukor ganska direkt. Den andra förklaringen är att de Echeveriablad som låg direkt på jorden helt enkelt inte tog sig. De gulnade helt och hållet, trots att de hade identiska förutsättningar sett till sol och vatten som Apsvansen (som även heter Burro's Tail) bredvid. Jag tror helt enkelt att det handlade om otur med just den typen av Echeveria, för jag har sedan dess försökt göra likadant med andra Echeveriasorter vilket har gett finare resultat.
 
 
Det andra du förhoppningsvis lägger märke till är att nästan alla blad från Apsvansen har börjat bilda egna små miniplantor. Så kul! Bladen har sakteligen börjat skrumpna ihop i takt med att både nya blad och egna rötter har stuckit ut ur ändarna. Helt ärligt hade jag inte förväntat mig att så många av dem skulle ta sig, vilket såklart gör det extra roligt, speciellt med tanke på att Apsvans tappar sina blad så himla lätt. Då är det bara att lägga dem på lite jord, vattna någon gång då och då för att tillslut få helt nya platnor.
 
Har du lyckats få fram nya plantor från suckulenter? Isåfall, vilka sorter och hur gick du tillväga?
 
 
 

Succulent Propagation

Att ta skott från suckulenter är något jag har velat testa på länge, och tillslut blev det av. Detta är med andra ord första gången jag provar på att föröka suckulenter, så jag kan inte garantera att det går vägen, men jag tänkte att det kunde vara kul att visa hur jag gick tillväga för att längre fram göra en uppföljning på om det blev något av det. Sounds good?
Såhär gjorde jag:
För att föröka suckulenter verkar den vanligaste metoden vara (beroende på sort, såklart) att låta nya plantor växa ur bladen. Själva metoden är så enkel att det knappt behövs en förklaring, men jag plockade helt enkelt av de nedersta bladen från stammen, lade dem med samma sida uppåt över ett tunnt lager jord - and that's it. Tänk bara på att använda blad som ser friska ut för att öka chansen att procudera nya plantor. Dessutom ska det vara bra att vänta några dagar med att vattna så att ändarna får chans att läka.
 
Förresten, de allra minsta bladen som jag använde kom naturligtvis inte från botten av plantan, utan är sådana som ramlat av av sig själva. Det kan därför hända att de är för små för att orka slå rot. Återstår att se!

Förhoppningsvis kommer bladen tillslut bilda nya suckulenter vid roten, samtidigt som själva bladet skrumpnar ihop och förmultnar. Precis som på dessa två. Dessa hade trillat av, landat på jordytan av krukan och lyckats bilda rötter av sig själva. Det känns som en fin indikation på hur enkelt det (förhoppningsvis) kommer vara att få rot på dem.
Plantorna jag snodde små skott från: Burro's Tail och någon variant av Echeveria.
 
 

DIY // Miniature Zen Garden

Temat hos Monthly Makers den här månaden är avtryck, och till det har jag gjort en miniatyrversion av en så kallad "Zen Garden". En Zenträdgård är, som jag har förstått det, en typ av sandträdgård anpassad för att klara sig länge utan underhåll och vatten. Utöver att man kan göra fina mönsteravtryck i dem och att de mer eller mindre är sköter sig själva, ska de även ha en lugnande inverkan på oss människor. Jag gjorde min lilla miniatyrversion mest eftersom jag tycker att de är fina, men att det är den perfekta prata-i-telefon-sysslan gör det hela ännu lite roligare.
 
DU BEHÖVER:
- En växt som tål torka, t.ex. kaktusar och andra succulenter
- Kaktusjord
- Någon form av dränering, t.ex. större stenar eller lecakulor 
- Något att plantera i. Jag använde en bred, låg glasskål
- Eventuella dekorationer
- Olika sandtyper, men minst en finkornig
GÖR SÅHÄR:
Börja med att fylla botten med någon form av dränering. Jag använde lecakulor, men om du har någon typ av större sten går det minst lika bra att använda det. Att jag fyllde hela botten beror på att min sand inte skulle räcka till att fylla skålen, men för dräneringens skull räcker det egentligen att endast lägga kulor runtom det du har tänkt plantera. Positionera sedan din växt, fyll på med lite extra jord runtom och häll sedan över sanden. Jag valde att använda två sandsorter, men det är såklart valfritt. Det viktigaste är att större delen av ytan består av finkornig sand, så att du lätt kan forma mönster och göra olika avtryck. 
 
 
 
Sedan är det bara att dekorera och skapa olika mönster. Om du vill, förstås! Jag bestämde mig för att skippa stenarna jag hade tänkt använda, jag tycker det täckte med sandens mönster. Såhär i efterhand vill jag tipsa om att använda en ljusare sand för den finkorniga delen, eftersom mönstret inte framträder speciellt tydligt i det svarta.