plant

Att stamma upp elefantöra

pilea-peperomioides.jpg

Mitt absolut mest lästa inlägg här på bloggen är, lite otippat, hur man tar sticklingar från elefantöra. Sedan jag publicerade inlägget för några år sedan har jag fått mail, kommentarer och frågor om just elefantöra. En sådan är hur man får sin planta uppstammad.

Elefantöra, eller Pilea Peperomioides som den egentligen heter, har faktiskt en typ stam naturligt. När plantan är liten och nära jordytan syns det knappt, men medan plantan blir högre och toppen förflyttas uppåt träder en stamliknande bas fram undertill. Med tiden sker detta naturligt, men med några knep kan man öka förutsättningarna:

elefantöra2.jpg

Ljusförhållande

Det absolut viktigaste för att elefantöra ska växa på höjden är att den lever under rätt ljus- och vattenförhållanden. Jag har märkt att mina elefantöron trivs bäst i östfönster under majoriteten av året, alternativt en bit in i rum med soliga fönster. Med andra ord: undvik direkt sol, med undantag för vintertid då de gärna står lite ljusare. Tänk på att placeringen påverkar hur mycket och ofta du behöver vattna, men en bra tumregel är en gång i veckan eller när bladen slokar. Helle mer sällan än för ofta.

Omplantering

För att elefantöron ska växa överhuvudtaget är det a och o att de planteras om. Jag har några småplantor som jag har valt att behålla i mindre krukor, och även om de håller sig fina blir de inte större än vad krukan tillåter. Plantera därför om under våren i vanlig blomjord.

rätt typ av kruka

När vi ändå talar om omplantering är det viktigt att välja en kruka med dränering, så att vatten inte samlas i botten och dränker rötterna. En kruka med hål i botten + fat eller en tät kruka + innerkruka funkar utmärkt. 

Öka krukstorlek successivt

Visst är det lockande att plantera om sitt elefantöra i en stor, fin kruka direkt, men min erfarenhet är att elefantöron trivs bäst med att öka max 2 krukstorlekar åt gången. Planterar du i en stor kruka direkt kommer plantan lägga massa energi på att utöka rotsystemet snarare än att växa på höjden. Dessutom ökar risken för övervattning eftersom rötterna inte hinner absorbera den vattenmängd jorden bär.

elefantöra4.jpg

Rotera

Beroende på placering tenderar elefantörats blad att dra sig åt ljuset. För att undvika att alla blad inkl. stam drar åt ett håll och blir krokig kan det vara bra att vrida plantan då och då. På så vis fördelas ljuset och plantan får en jämnare form.

Plocka bort vissna blad

Jag tror det är oundvikligt att få vissna blad då och då. Om din planta får solblekta, gula eller missfärgade blad är mitt råd att plocka bort dem, de kommer inte repa sig och stjäl snarare energi från plantan. Vanligtvis är det de äldre, nedre bladen som vissnar, så att plocka bort dessa kommer dessutom bidra till att mer av stammen syns = tydligare uppstamning. 

Stötta stammen

När ditt elefantöra börjar få lite höjd kan det vara en bra idé att stötta den mot några blompinnar. Min växt är ganska tung i toppen, och behöver därför extra stöttning för att inte tippa och gå av.

 

Har du något bra tips på hur man får sitt elefantöra att trivas så bra som möjligt? Dela gärna med dig i kommentarerna!


Cat Safe Houseplants | 002

Många av er verkade uppskatta mitt inlägg om kattsäkra växter, därför tänkte jag att vi spinner vidare på ämnet och lyfter några fler hemmaväxter som ska vara säkra för katter. I det förra inlägget visade jag lite större plantor, men den här gången tänkte jag lyfta tre växter i lite mindre storlek. Del tre tänkte jag ägna åt suckulenter, så om du har något bra tips på kattsäkra sådana får du mer än gärna lämna en kommentar.
 
Läs först:
 

Many of you seemed to appreciate my blogpost about cat safe houseplants, therefore I thought it would be a good idea to carry on and mention a few more. In the previous blogpost I showed you plants that were on the larger side of the spectrum, but this time around I thought I would focus on plants that are slightly smaller. Part three of this little series will be dedicated to succulents, so if you have any tips on cat safe succulents you are more than welcome to leave your suggestions in the comment section below.
 
Fredsgrönska (Peperomia Obtusifolia), kanske mer känd som American Rubber Plant eller Baby Rubber Plant. Förhållandevis lättskött växt då bladen kan bära på mycket vätska.
 
American Rubber Plant (Peperomia Obtusifolia), also known as Baby Rubber Plant. A plant with relatively low maintenance since the leaves can carry plenty of water.
 
Radiatorört (Peperomia Argyreia), även kallad Watermelon Peperomia eftersom bladen liknar små vattenmeloner. Hur kul? Detta är en ny växt i min lilla samling och jag gillar den massor.
 
Watermelon Peperomia (Peperomia Argyreia). How cute is this one? The name is, of course, inspired by the watermelon-like pattern on the leaves. Super pretty. This is a new addition to my little collection and I like it alot.
 
Calathea Makoyana (Calathea Makoyana). Som jag nämnde i föregående inlägg verkar hela Calatheasläktet vara kattsäkert. Detta är en lite mindre variant med helt lila undersida.
 

Calathea Makoyana (Calathea Makoyana). As I mentioned in my previous post, the entire Calathea family seems to be cat safe. This is a slightly smaller version where the bottom is entirely purple.
 
 
 
Informationen om just dessa plantor har jag hittat via ASPCAs Poison Control, där du lätt kan söka upp om dina växter är okej eller inte (där kan du även se om dina plantor är säkra för hundar och andra djur). 



I've based all my info in this post from the ASPCA Poison Control. If you want to check if your houseplants are safe for your cat, dog or any other pet, I highly suggest you look it up on their website. Good luck!
 
 
 

Att odla Kalebass

Det här ser kanske ut som en helt vanlig gurk- eller melonplanta, men är faktiskt början till en ganska knepig sak. Jag försöker nämligen odla Kalebass för första gången - en frukt som inte huvudsakligen odlas för att ätas, utan snarare för att kunna göra skålar, vaser, instrument (!) och andra föremål av. Knepigt, eller hur? 
 
När Kalebassens frukt blir tillräckligt stor plockas den för att sedan torka inomhus. Efter det ska man alltså exempelvis kunna göra skålar av dem. Innan min mormor berättade för mig om den här frukten hade jag aldrig hört talats om den, men den har tydligen odlats i tusentals år just för sitt hårda skal. Helt ärligt är jag skeptisk till om jag kommer lyckas få fram något vettigt av den, men jag är för nyfiken för att inte testa.
 
Har du odlat Kalebass tidigare? Isåfall, hur blev resultatet?